Nä, om man skulle ta och åka till London i höst och se Stephen Merchant live. Ja, så tror jag nog att det får bli.
Biljetter kan köpas här.
Nä, om man skulle ta och åka till London i höst och se Stephen Merchant live. Ja, så tror jag nog att det får bli.
Biljetter kan köpas här.
När man lever ett så otroligt aktivt liv fullt av innehåll som yours truly så hinner man inte följa allt på tv precis när det sänds, inte ens favoritprogrammen.
Tack gode gud för play-tjänsterna då.
Jag kollade just på Pluras kök del 5 som sändes för ett par veckor sen och ärligt talat så lät det inte speciellt lockande med gästerna Elin Klinga, Stefan Sundström och Timbuktu. Men det var ju det bästa hittills den här säsongen.
Kokain-avböner, festliga kvällstidningsanekdoter, Timbuktus makalösa version av Karmakontot i köket, Stefan Sundströms korta spastiska Mick Jagger-dans, introtävling osv osv. Och det fantastiska soundtracket som är som hämtat ur min egen musiksamling.
Precis en sån där middag man drömmer om att bli inbjuden till nån gång. Otroligt bra tv, helt enkelt.
Jag hade gett upp hoppet totalt om Steve Martin efter de fullständigt vedervärdiga Rosa Pantern-filmerna, men han har uppenbarligen inte tappat greppet helt vilket han bevisade hos Conan O’Brien häromdagen.
Steve Martin är för tillfället ute på en kombinerad humor/bluegrass-turné (vilket jag tycker låter helt makalöst underhållande) och briljerade nästan som i gamla dar hos Conan.
Visst har väl Conan lagt på sig några trivselkilon?
TV3 sänder ju en förfärlig massa dynga, liksom de flesta andra svenska tv-kanaler i och för sig, men det finns guldkorn även i deras tablå. Ingen svensk tv-personlighet har varit mig så kär under våren som den fabulöse superstylisten Jonas Hallberg i Hollywood. Han är ju ett fenomen! Hur helmysig och samtidigt glammig som helst när han far runt i Hollywood i sina små tajta shorts och kindpussar pr-agenter och fotomodeller, “blue steel”-plutar med läpparna och utbrister “Hi, fabulous!” som om det inte fanns nån morgondag.
Det kan inte gå fel när man får se en människa som verkligen lever sin dröm och verkar hur lycklig som helst.
Det skulle inte förvåna mig om han är världens bitch privat, (jag hoppas verkligen inte det) men som tv-stjärna är han fullständigt makalöst underhållande. Och det här säger jag inte bara för att personer i min närhet hävdar att Jonas och jag har vissa utseendemässiga likheter.
Sista avsnittet sändes den 27 april. Nu väntar jag på att Jonas ska komma tillbaka.
Svensk morgon-tv brukar av hävd vara en mysputtrig anrättning där vitt skilda ämnen som cancer, boksläpp, nyfödda flodhästar, matlagning och Usama bin Ladens frånfälle behandlas med ungefär samma halvdåsiga approach.
Man ser dessutom ingen större skillnad mellan SVT:s och TV4:s versioner. Det är inga som helst problem att zappa mellan de båda och glömma bort i vilken kanal man befinner sig. Det spelar liksom ingen roll.
Just därför är det uppfriskande när människor som Thorsten Flinck, och han är tämligen ensam om den här egenskapen, kan komma in ibland och sticka ut från den sedvanliga jämntjocka trivselgeggan.
Dessutom är det skönt att se att Anders Kraft är så erfaren och avslappnad i sin roll att han mest verkar tycka att det är kul. Jag tror att ett flertal av hans kollegor skulle känna en viss stress av att ha en tickande bomb som Thorsten i direktsändning.
Click here to view the embedded video.
De här klippen är så roliga så jag finner inte ord. Pure comedy genius. Eller rent komedigeni, som man skulle kunna säga på svenska. Vill du titta finns det ett avsnitt i SVT Play här.